Sonotopia

SONOTOPIA

SONOTOPIA syftar till att kombinera ljudkonst med historiska föremål. Vi vill utveckla mjuk- och hårdvara som kan skapa interaktiva ljudlandskap kring föremål på Historiska museet i Stockholm. I detta projekt utvecklas ett samarbete mellan kulturinstitutioner och forskning genom att sammanföra kulturföremål och besökare från en etablerad samhällelig institution med ljudkonst och den senaste utvecklingen inom datavetenskap och interaktion/informationsdesign. Besökaren på museet ska kunna interagera med föremål, men även påverka och förändra själva upplevelsen genom sin interaktion. 

Resultatbeskrivning: 

Projektblogg

Johannas blogg nr 2

Den konstnärliga utmaningen

Att göra ett konstverk inom ramen för Sonotopia innebär en lite annorlunda utmaning ur en konstnärlig synvinkel. De grundläggande förutsättningarna är ett styrsystem och ett gravklot från vikingatiden. Platsen är Historiska museet, dit människor går främst för att se historiska artefakter, inte konst. Det svåra med det är att de inte har samma förväntningar som de skulle ha haft om de gick till ett konstmuseum eller en konsthall. Men detta kan också vara en fördel, för det oväntade mötet kan väcka nyfikenhet.

I vanliga fall utgår jag ifrån en tanke eller en mer formulerad idé och så skaffar jag de material och den teknik som jag behöver för att kunna översätta det som finns i min sinnevärld till något visuellt, eller audiovisuellt. I det här fallet gäller det för mig som konstnär att hitta det som intresserar mig i detta utgångsläge och sedan använda de tillgångar som finns. Eftersom interaktivitet är något jag vill utforska, så är ju det här ett ypperligt tillfälle att göra det. Men här har vi ett system som är väldigt bra på att läsa av och utföra vissa funktioner, men inte andra och hur förhåller jag mig till det? Låter jag mina idéer anpassas efter systemet eller väljer jag att endast använda mig av vissa delar av det och sedan utveckla ytterligare system som jag sedan fogar ihop med det befintliga? Min ambition är att utnyttja den teknik som är uppbyggd för Sonotopia i så stor mån som möjligt utan att göra avkall på konstverkets integritet.

Ett grundläggande förhållningssätt i den konstnärliga processen är att lägga märke till vad man lägger märke till. Det element som jag återkommer till gång på gång i arbetet med det här projektet är tiden. På Historiska museet är tidsaspekten självklart närvarande. När jag står framför gravklotet blir jag nästan andäktig vid tanken på de tidsrymder som förflutit sedan detta vackra, kompakta, enormt tunga, men samtidigt så mjukt utformade föremål höggs fram ur den hårda stenen. Den fyllde ett syfte, men vi vet inte säkert vad. Den är på samma gång handfast och esoteriskt.

Men det är inte bara den historiska tidsaxeln som pockar på min uppmärksamhet utan det är också den grundläggande tidsaspekten i arbetet med interaktivitet. Det gäller att hitta den tidsrytm som fungerar i samspelet med betraktaren. Om det går för lång tid mellan handling och respons så går förståelsen av orsak och verkan förlorad. Går det för kort tid så kanske det inte finns utrymme att uppleva verket. Tiden det tar förbetraktaren att röra sig genom rummet är också väsentlig. Det hinner hända mycket i tanke och känsla medan man tar sig från dörren till klotet. Och det korta ögonblick då betraktaren står framför klotet och tvekar om det är tillåtet att röra stenen. Vilken tidsrymd är den rätta för just det här verket? Vilken tid behöver poesin?

Det datorprogram som har utvecklats för det här projektet är det främsta verktyg jag har för att skapa ett konstverk som förmedlar det jag vill uttrycka.

Arbetsnamnet på ljudverket är The moment before your first breath.

 

Johanna Byström Sims, Konstnär

Nu har arbetet med Sonotopia gått in i en ny fas - uppföljningsarbetet

sonotopia sjösatt - nu väntar besökarstudier

 

Några av oss, Jennie, Johanna och jag träffades förra veckan för att diskutera möjliga tillvägagångssätt.

Vi samtalade också om vilka frågor vi önskar besvara med en besökarstudie. Här är några bubblare...

Vilka av besökarna på Historiska engagerar sig i Sonotopia och varför väcks engagemanget hos dem?

Vill besökarna interagera med verket och hur gör de det?

Hur länge upprätthålls intresset och engagemanget hos besökarna, och finns något i eller kring verket som distraherar?

Är Sonotopia ett verk som enbart sällskap engagerar sig i eller fungerar det även för besökare som går själva?

Väcker Sonotopia ett ökat intresse för gravklotet och i så fall på vilket sätt?

Brainstorming än så länge, och flera av frågorna kommer säkert falla bort på vägen, men vi hoppas kunna undersöka flertalet av ovanstående frågor.

 

Hittills har vi landat i tre uppföljningsmetoder som vi vill pröva:

  • En fråga som vi sätter upp i utställningsrummet i anslutning till verket för besökare som går på egen hand att besvara
  • Samtal med en referensgrupp som vi träffar en kväll på Historiska då vi testar och diskuterar hur Sonotopia fungerar
  • Enkätfrågor till besökare, i kombination med observationer

Det här ska bli spännande!!!

Susanna Zidén, producent pedagogik, Historiska museet

Sonotopia – intuitiv eller informerad interaktion ?

Sonotopia – intuitiv eller informerad interaktion ?

På fotot ser ni besökare som provar installationen under invigningen den 4 oktober 2014. Nu har det gått några dagar sen invigningen av installationen med ljuden som designstudenterna formgett, och arbetet är redan igång med att utveckla de nya ljuden som kommer att ta över i februari 2015…

SONOTOPIA är inte bara det som finns i utställningsrummet utan också en plats för reflektion och lärande. Jag ser att SONOTOPIA hjälper oss i projektet att tillsammans med besökaren utforska styrkor och svagheter med interaktiva ljud i utställningssammanhang. Jag tänker nu skriva några rader om utmaning, deltagande och interaktion som har blivit mer och mer viktiga för mig ju längre projektet har gått, eftersom jag tror att de kan vara intressanta utgångspunkter för interaktionsdesign och diskussioner om interaktionsdesign på museum.

Den intuitiva interaktionen
Styrkan med idén bakom det nuvarande ljudlandskapet anser jag vara att ljudlandskapet i sig själv skulle dra in och locka till vidare interaktion med klotet. Det som inspirerat mig i min handledning och inriktning i designprocessen av studenterna i projektet är det jag kallar den intuitiva interaktionen. Med det menar jag att den nuvarande designen bygger på besökarens upptäckarglädje och lust till vidare utforskning utan övrig vägledning än ljudens feedback och artefaktens närvaro.

Min tes är att om besökaren integrerar intuitivt med klotet och aktiverar ljudlandskapet eller inte beror på graden av utmaning. Jag tror det finns en väldigt intressant gräns att utforska här. Är interaktionsutmaningen och ljudfeedbacken för komplicerad att förstå, interagera med eller utsätter besökaren för stora obehagligheter så står den oanvänd. Lika så på andra sidan utmaningsgränsen, är interaktionen och ljudfeedbacken för enkel, till exempel om den kräver stora insatser men ger lite och okomplicerad feedback, har en frånvänd och avstängd attityd, eller överinformerar blir den oanvänd.

Det vi kan se efter invigningen är en tendens till att ljudlandskapet idag inte ger den återkoppling som stimulerar till vidare interaktion. Ett sätt är då att förändra befintligt ljudlandskap eller se hur ett annat ljudlandskap skulle kunna stimulera den intuitiva interaktionen med klotet. Att ersätta nuvarande ljudlandskap med ett annat är en del av projektet som drivs av ljudkonstnären Johanna Sims och det installeras i februari 2105.

Den informerade interaktionen
Innan dess kommer förändringar att ske för att stödja besökarens interaktion med det befintliga ljudlandskapet och gravklotet, men inte genom förändringar av ljudlandskapet utan genom något som stödjer det jag kallar den informerade interaktionen. I kontrast till den intuitiva interaktionen bygger den informerade interaktionen på en kontextualisering av ljudlandskapet. Tillägg görs av rumsliga element för att leda och fokusera besökarens uppmärksamhet. Här arbetar vi med ljus, vägledande artefakter, instruktionsbilder och texter. Redan nu, som en eftergift mot den ursprungliga idén, finns bilder som visar rörelser, för att inspirera besökaren till interaktion. Designstudenten Hanna Petersen är nu på gång i sitt examensarbete att studera om det finns ytterligare sätt att arbeta med information i rummet för att öka interaktionen med klotet. Det ska bli intressant att följa det arbetet, men också att diskutera konsekvenser med att visa besökaren ”rätt” genom att informera besökaren med hjälp av rumliga element och hur det påverkar besökarens upplevelse!

/Jennie Andersson Schaeffer, designlärare och forskare på Mälardalens högskola

Sonotopia - mitt i hembygden

Premiärveckan!

Förra veckan började utställningsrummet äntligen att fyllas. Då byggde vi upp Hembygd - Någonstans i Sverige, en utställning om ungdomars bild av vad hembygd är.

På bilden ser du Pernilla, Sonny och Jocke från Historiska som bygger tillsammans med Annica från Rot produktion som skapat "Hembygd".

Utställningen kommer att vara granne med SONOTOPIA från och med nu. Jag är riktigt nyfiken på hur den inramningen kommer att påverka uppfattningen av ljudverket.

Den här veckan justerar vi också det sista med teknik, information och gestaltning inför den stora dagen - lördag 4 och "grand opening"! Missa inte det!!!

 

Susanna Zidén, producent Historiska museet

När tekniken inte begränsar

När tekniken inte begränsar

Härom dagen hängde Hanna Pedersen och Klara Nordqvist textiler längs väggarna och rummet är ett steg närmare förfärdigande inför Sonotopias första gestaltning som öppnar den 4 oktober. I anslutning till rummet där Sonotopia utspelar sig byggs även utställningen “Hembygd – Någonstans i Sverige”. När jag var där den 18 september hade bygget av den knappt påbörjats och det var svårt att få en tydlig bild av hur de två installationerna kommer att samspela. Det är egentligen i och med vernissagen i början av oktober som mitt arbete i projektet sätter igång på allvar, men mina tankar omkring gravklotet, ljud, rummet, interaktivitet och Historiska museets arbete med besökarna har ändå börjat hitta en riktning. Efter ett samtal med Afshin Ameri som har hand om programmeringen vet jag nu vad de tekniska begränsningarna är och den glädjande insikten är att det mesta är möjligt!

/Johanna Byström Sims, konstnär

Ett enkelt system - Många kompetenser

Ett enkelt system - Många kompetenser

Tanken har varit att använda off-the-shelf produkter. En vanlig dator, högtalare och Microsoft Kinect är stommen i det hela. Det som sätter samman allt är ett datorprogram som har utvecklats av Afshin Ameri (Mälardalens högskola). Datorprogrammet bygger på en students, Usman Alams, examensarbete i Intelligenta inbyggda system. Värd för utbildningen är forskningsmiljön Inbyggda system.

I Wikipedia definieras Inbyggda system på följande sätt: "... avser datorer eller datorliknande system som ingår i enheter som har en eller ett fåtal speciella funktioner, ofta med någon form av realtidskrav". Lite kryptiskt kanske, men en mobiltelefon eller en kamera är typexempel.

Många duktiga studenter bidrar och/eller har bidragit till projektet. Förutom Usman, Erik som har byggt podiet (se det förra inlägget), har vi Hanna Pedersen och Klara Nordqvist, både studenter på Rumslig gestaltning - Informationsdesign, Mälardalens högskola. Hanna och Klara har jobbat med ljuden och rörelserna. Just ljuden är samplade och designade av en annan student (mer om det senare, det är ett kapitel för sig!). Jennie Andersson Schaeffer som är doktorand i det multidiciplinära ämnet Innovation och design koordinerar informationsdesigndelen av projektet. Mer om forskning som bedrivs i Jennies hemmiljö finns på Innovation och produktrealiseringsmiljöns hemsida.

Video 1: https://www.youtube.com/watch?v=rhb2CqeZWfA

Video 2: https://www.youtube.com/watch?v=O5kctYSKAUw

\Baran Cürüklü, projektledare

Test av systemet på Historiska museet, 24:e juni

Test av systemet på Historiska museet, 24:e juni

Systemet testades med 3 utav 6 sensorer (Microsoft Kinect). Podiet är väldigt stabilt säger Erik som har byggt det (nedersta bilden). Det tål tydligen drygt 1 ton! Erik är student vid Akademin för innovation, design och teknik, Mälardalens högskola är anlitad som designer, tekniker, byggherre, mm. Ett problem vi hade var väggarna. Kinects sensorer hade svårt med att känna igen Hanna som hjälpa till med att testa sensorerna. Vi väntar på nya linser.

\Baran Cürüklü

Ljudmiljöer

Ljud som kräver sin miljö

Igår besökte Mälardalens högskola och konstnären Johanna Byström Sims åter Historiska museet för att testa det interaktiva ljudet. Nu finns ett podie på plats fullsmockat med teknik och även om det tilltänkta föremål som ska finnas på podiet ännu inte är ditfraktat börjar vi få en hyfsad bild av hur ljudet kan komma att fungera. En hel del dans blev det också - ljudet är en svängig raveloop:)!

Det vi däremot fick konstatera är att ljudmiljön kräver sitt av det fysiska rummet däromkring. Till att börja med är utställningsrummets väggar svartmålade. Det ställer till problem då en svartklädd person ska aktivera och interagera med ljudet eftersom kinect-tekniken vill kunna utläsa en mänsklig kropp. Så vi får helt enkelt antingen måla om väggarna eller sätta upp textiler i lämplig kulör.

Vi har också insett att det behövs en större yta kring podiet än vi först räknat med för att kinectsensorerna ska fungera ultimalt. Åtgärd: Vi bygger ut golvet! Skarpa Erik från Mälardalens högskola kommer att ta sig an utmaningen under sommaren.

To be continued...

/Susanna Zidén, producent pedagogik, Historiska museet

Sonotopia på Historiska

Nu är vi igång

Idag anlände Sonotopia för första gången i fysisk form till Historiska museet, nämligen som det podie i vilket vi kommer att installera den kinectteknik´som ska användas för skapandet av de interaktiva ljudmiljöerna.

Studenter, lärare och forskare på Mälardalens högskola har haft en rejäl utmaning i utformandet av podiet. Det ska nämnligen kunna bära en sten, ett tusen år gammalt gravklot som väger ca 700 kg.

Men Erik som lett ritningsarbetet är inte orolig och säger att podiet ska hålla för en buss om det behövs. Om det stämmer återstår att se, stenen kommer att flyttas på plats i slutet av augusti.

Fram till dess kommer arbetsgruppen att installera och testa tekniken, samt fokusera på gestaltningen av ytan kring ljudverket.

/Susanna Zidén, producent pedagogik, Historiska museet